mariaperssons

en månad har gått sen vi försvann ut i en dimma.
redan en månad. det känns som tiden bara flyger iväg från mig.
det är helt ofattbart. jag hinner inte med längre.
svängarna är för skarpa och tiden på raksträckan varar inte så länge som man hoppats.
man tvingas allt för ofta svänga av och köra vidare på en ny väg. fel väg


ringen har jag fortfarande kvar. den stärker minnet av den personen du var.
den personen som fortfarande lever kvar inom mig.
du är min första riktigt stora kärlek.
och jag kan fortfarande ärligt säga att jag alltid kommer fortsätta älska dig.
tills den dagen jag dör. du blev en stor del av mitt liv. nio månader av det är märkta med ditt namn.
läser du detta. vilket jag tvekar på, så lägg detta på minnet.
det kommer alltid vara så. vad jag än säger eller vad jag än gör. jag menar inte hälften.
jag gör det lättare för dig. du vill hata mig & nu låter jag dig göra det.
bara du är lycklig. så är jag lycklig

det gjorde ont att inse det, säga det tar emot mer.
men mitt liv kommer gå vidare, med eller utan dig i mitt liv.
9/11-08    -     21/8-09

jag mår faktiskt bra, jag är påväg.